"Och det är här någonstans som Äldreomsorgen och Förensligandet också blir ett par av de vackraste texter jag känner till. Ty all litteratur siktar mot att åskådliggöra skönhet. På ett eller annat plan gör all litteratur det. I Teratologens romaner tar denna rörelse mot skönhet formen av en extrem koncentration på det osköna, en intensiv besvärjelse av det skönas motsatta sida. Bägge romanerna är som ett skrik som bara varar och varar, avbrutet endast varje gång lungorna tömts på luft. Det är barnet som skriker därför att det har sett världen."

 

Stig Saeterbakken. 2003. En ocean av ömhet - Om Nikanor Teratologens romaner.